Så vann Vita Hästen ännu en gång på hemmaplan utan att behöva förta sig överdrivet. 4-1 mot Krif var helt i sin ordning. Bortalaget var bra med men hade väl till slut ingen störra chans. När man som jag igår ser div 1 hockey på tv istället för live avslöjas bristerna rätt snabbt. Speciellt om man växlar tv-tittande mellan elitserien och div 1. Man ser skillnaden rätt tydligt om man säger så. Slarvet som sker i ettan hade mot ett bättre lag inneburit väldigt många insläppa mål. Det är också det som är förhågan från mig när det gäller Hästen. Laget straffas inte lika hårt mot div 1 lagen men slarvar man lika mycket defensivt som man ändå gör mot bättre lag så kommer målen komma bakom Alexander Bergh.
I övrigt har Karlskrona börjat komma igång och enligt mig är KHK enda hotet från allettan södra gentemot Vita Hästens chanser att nå allsvenskan. Övriga lag skrämmer inte även om de är tillräckligt bra för vinna enskilda matcher även mot Hästen.
Men i övrigt känns inte hockeyn i Norrköping sådär jättehet, trots publikrekord på över 4500 igår. Känslan är att alla väntar på playoff och kvalserien. Och det med rätta.
Istället är det som är värt att uppmärksamma Markus Erikssons jakt på hans pappa Peter "Firsov" Erikssons poängrekord. Det är stort av sonen att bli den störste inom klubben rent poängmässigt. Men störra än "Firsov"? Nej, playmakern med nummer fyra på ryggen är en av dom heliga för alla Vita Hästen supportrar. Vilka övriga är? Rickard Rauge, Björn Myhrvold och Conny Gyllander. Där har vi några som i slutet av 80-talet och början av 90-talet var så stora i Norrköping att jag som liten grabb satt och skrev deras namn över alla mina skolböcker. Det är jakten efter nya tider som dåtidens hjältar gav Norrköping som gör att jag av hela min själ vill ha upp Vita Hästen i allsvenskan. Det är dags för nya hjältar att födas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar