Fan vad jag hatar vintern!

Ungefär så här såg jag ut. Men utan öronskyddet och vantarna.....

Jag vet. Detta är en hockeyblogg men jag kan inte låta bli. Jag har precis genomgått vad som för mig varit det vinters kallaste. Lämnade en kompis vid medborgarplatsen vid 00:30 för att ta tunnelbanan hem mot Ropsten. Inga problem tänkte jag. T-banan går ju fram till ett. Trodde jag ja.

Väl nere på perrongen möts jag av en skyld tom säger att nästa tåg mot Ropsten går 04:57! Va helvete! Vad gör jag nu då? Snabbt upp med mobilen för att se om det går en buss. Och det gör det. Om 45 minuter. Inte fan går jag på stan och fryser ihjäl i 45 minuter för att ta en buss. Det får bli taxi hann jag precis tänka när jag ser att sista T-banan mot Mörby Centrum går om par minuter och då fick jag snilleblixten att jag kunde ta den och gå av vid stockholms stadion och sen gå sista 2km. Den snilleblixten borde jag inte fått.

Det hela slutade med en 25 minuter lång promenad i -22 grader och där jag till slut tappat känseln i varenda kroppsdel. Och allt för att spara ungefär nio minuter. Efter fem minuter tappade jag känseln i öronen, efter 10 minuter hade jag istappar i näsan, efter 15 minuter hade mitt ansiktet frusit till ett enda ansiktsuttryck och efter 20 minuter var benen rena istapparna. Behöver jag säga att jag led? Om jag vetat jag skulle hamna i den situationen hade jag självklart tagit mössan och vantarna med mig. 

Jag älskar egentligen Sverige men fan vad jag hatar dess väder. Från slutet av oktober till början av april är det rena vinterlandskapet med temperaturer människan inte är gjord för att vara ute i. Och mörker är det enda vi får. Och så finns det dom som gillar vintern. Ni är ta mig fan inte riktigt kloka.