Först och främst ska Vita Hästen gratuleras efter gårdagens seger hemma mot Kiruna med 3-2 efter Sudden Death. Lika skönt som viktigt!
Men mitt i glädjen känner jag viss oro och besvikelse. Besvikelse på spelet, på matchen och på kvalitén. Det kan tära i många hjärtan men saken är den att spelet vi såg mot Kiruna var allt annat än bra. Det saknas linjer, tillräcklig kvalité i puckleveransen och mottagningar och brist på offensiv talang. Det vi fick se var mest hafs, tjafs och faktiskt rätt medioker hockey som mer bestod av hjärta än hjärna.
Hade Vita Hästen igår mött ett allsvenskt lag som hade kunnat utnyttja fler av lagets misstag hade förlusten igår varit rätt klar. Det är jag övertygad om. Så många misstag gjordes det. Om Vita Hästen ska ha någon chans i kvalserien måste laget höja sig och det hoppas jag att laget gör nu när pressen bör ha släppt från deras axlar. För fortsätter spelet sådär så kommer vi tvingas säga hej då rätt tidigt. Min enda oro är att alldeles för få, speciellt inom föreningen, tycks anse att spelet är lite hackigt. Fjolårets lag gick inte lika långt men jag tror att fjolårets lag hade slagit årets rätt klart, faktiskt.
Men det spelar ingen roll nu. Jag fortsätter hoppas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar