Conny Strömberg, mannen som tror han är gudsgåva till ja, allt.

Ännu en gång har mannen, legenden och guden (det är så han ser på själv som det verkar) Conny Strömberg gjort bort sig. Supit sig för full så farbror polisen måste omhänderta honom. Det komiska när saker som detta händer olika idrottare så låter det på klubbar och andra att detta är saker som händer alla. Att det är något som sker hela tiden. Låt mig upplysa er, det är det inte.

Alla känner vi någon som alltid ska dricka för mycket. Den där som gillar vara full och som alltid är den som hamnar i trubbel. Det är sådana som hamnar i fyllecell. Inte vanliga och normala människor med fungerande hjärna. Därför bör Conny skämmas ihjäl men något säger mig att det gör han inte. Detta är ju inte första gången. Inte ens den här säsongen. Även tidigare har han gjort bort sig och druckit för mycket. Så nej, han skäms inte.

Jag vill inte förbjuda spelare från att dricka under säsong men för mig säger det något om personen när man som hockeyspelare under säsong dricker. Det säger att man inte är beredd att ge allt för att bli så bra som man bara kan bli. Man kan inte supa sig redlös om man vill bli bra på något. Man måste försaka sådant. Men det har inte Strömberg velat göra och troligen är det också därför hans karriär inte gett honom mer än stjärnstatus i allsvenskan. Inte fy skam det heller men han har haft talangen för mer än så. Strömberg har helt enkelt inte haft  den rätta karaktären.

Detta gäller inte bara honom. En stor anledning till att vissa harvar i division 1 eller allsvenskan istället för elitserien och NHL handlar inte bara om brist på talang utan om brist på karaktär. Man har helt enkelt inte varit beredd att försaka allt för att bli så bra som möjligt. Man har velat fortsätta leva ett "normalt" liv med fest och snabbmat och det går inte om man vill bli bäst. Jag vet t ex att spelare i Vita Hästen tidigare (troligen så nu med men det vet jag inte ) festade, drack, åt snabbmat osv under säsong och för mig säger det något. Man vill inte bli bäst utan man nöjer sig med att bara vara okej.